När man är mitt uppe i någonting är det oftast svårt att känna även stora förändringar. Det är oftast med facit i hand som man uttalar sig tvärsäkert. Två händelser denna vecka har varit delar av ett förlopp där jag känt, mitt i strömmen, att här händer det något. Jag ser en brytpunkt utvecklas, något man kommer peka på som exempel i framtiden. Och nej, jag menar inte utvecklingen i Tunisien och Egypten – det exemplet är för uppenbart. Jag tror alla ser att det är en historisk brytpunkt.
I söndags dog (med)grundaren och nyckelpersonen i Digital Equipment (DEC), Ken Olsen. Han var pionjär i datoriseringen med sin tro på och styrka att utveckla mini-datorerna. Han var dock blind för nästa steg i utvecklingen, och gick från pionjär till black-om-foten. Under en period var DEC hårda konkurrenter till företaget jag jobbade på, men Ken Olsens uttalanden och beteende gjorde att jag kallade honom för en av våra bästa anställda. Jag såg, mitt i skeendet, hur ovilja att förändra sig tog död på hans företag.
I onsdags publicerade Mattias Jansson, kommunchef i Katrineholm frågor från en journalist på KatrineholmsKuriren (kkur) angående Mattias i mitt tycke banbrytande sätt att använda sociala medier för kommunens, och framför allt kommuninnevånarnas bästa. Jag önskar min kommuns tjänstemän och politiker kunde följa i hans spår. Frågornas formulering och de uppföljande frågorna visade hur journalisterna på kkur har en överlägsen attityd, inte har en susning om användning av sociala medier i och för en organisation och dessutom inte förstått att de inte längre har envåldshärskarens makt över det skrivna ordet.
Mitt i strömmen anar jag att detta kommer att användas som exempel på hur journalistik inte skall bedrivas, och på hur öppenhet kan vara en styrka. (För transparens kräver också hårt arbete. Att vara stängd och hemlig är mycket, mycket lättare, åtminstone tills man lärt sig hantera öppenheten).
Katrineholm har stigit fram som en förebild, men dess lokalblaska som en avskräckande exempel. Vem skriver första uppsatsen? Hur länge innan detta blir standardexempel 1a på journalistutbildningar om ”hur man absolut inte skall göra”?
Jag hoppas Ken Olsen, pionjären, som kallade en konkurrerande teknik för ”snake oil” vilar i frid. Men chefredaktör Krister Wistbacka sitter kvar på sin höga häst och kallar sina belackare för bloggvalpar. Han kör med sidvärtes rörelser – för här skall inte ryggas ett steg, men banne mig inte gås framåt heller. Hade jag jobbat på ett med kkur konkurrerande publikationsmedium, skulle jag smålett och kallat honom min bästa medarbetare. Det kanske är just bristen på konkurrens som skapat kkurs arrogans? Får se när/om de faktiskt förstår att ”vi lever i intressanta tider…”
IT-sidospår: Den enda maskin som kom levande ur (de ”proprietära”) minidatorernas stålbad är såvitt jag vet IBMs System i, och det har krävt mycket hårt arbete, mycket anpassning till öppna lösningar och mycket kraftig delning av plattformskomponenter med andra produkter.
Jag använde Joakim Jardenberg’s inlägg bara som ett exempel. Därifrån och via bloggkommentarer och twitter kan man nå ett flertal inlägg med lite olika vinkling – ytterligare ett exempel på styrkan i de sociala medierna: mångfaldig belysning med både för och emot.
Kopplat och tän(k)t 