Årets tillägg till Svenska Akademiens Ordlista: Kuratera

I engelska språket finns ett ord: curate som betyder ungefär att samla ihop, gå igenom, välja ut/sålla och sammanställa. Det används historiskt om det jobb som en person som skapar en utställning på ett museum gör. I svenskan har vi (i princip) samma ord för den personens yrkesroll som man har på engelska, nämligen: kurator. (Vi har också andra kuratorer med andra roller inom t ex skolans värld, men vi lämnar dem därhän denna gång).

Jag  vill slå ett slag för att vi behöver ett svenskt ord som motsvarar engelskans curate, och eftersom vi redan har kurator, varför inte välja: kuratera.

Varför är det aktuellt med detta nya ord nu? Jo, därför att i dagens datadrivna värld, med digitalisering, Big Data, och kognitiva system är det en allt viktigare funktion att fylla: Att samla ihop, gå igenom, välja ut/sålla och sammanställa data för att göra det enklare att få ett värde av dess användning.

Så här mitt förslag till Svenska Akademiens ordlista:

kuratera v.
* samla ihop, gå igenom, välja ut/sålla och sammanställa utställningsföremål  eller data inom IT

Ett lättförståeligt exempel på kuratering är det data som finns på olika kartor. En orienteringskarta innehåller många detaljer som gör att man kan hitta sin väg i terrängen – stenar, stigar, höjdkurvor… – som inte behövs på en bilkarta, där i stället t ex gatunamn är viktigt. Kartorna innehåller information sammanställd från olika källor, urval är gjorda, ibland är abstrakt information tillförd (som höjkurvor), symboler utvalda och tillförda o s v

Ibland lämnar Fantomen djungeln

…och skriver på andra bloggar: Tänk själv, men tänk inte ensam, i en era av kognitiv affärsverksamhet

Att ta på det som inte finns. Känsel för e-handel och interaktion

För snart ett år sedan gjorde IBMs forskare en förutsägelse om fem trender vi kommer att se de närmaste fem åren. När man ser en lista med ett tema undrar man ibland om det finns några utfyllnadsämnen för att man skall nå ”de tio bästa”, eller ”5 in 5”. Det sinne som jag trodde var mest krystat i listan var känsel. Hur skulle vi känna någonting med våra fingrar när vi interagerar med ett system (t ex via vår mobil)? Hur skulle man få s k haptisk återkoppling genom en glasskiva, eller när man rör händerna i luften?

Gränssnitt som man rör vid blir allt vanligare. Väl genomförda blir de väldigt intuitiva och lättanvända. Lätta beröringar och rörelser av den typen vi använder på en pekplatta ligger dessutom nära den typ av beröring vi bara använder tillsammans med de som står oss nära. Gesterna är både intuitiva och intima, och antagligen stärker detta vår positiva upplevelse.

Pekgränssnittet är en stor framgång, men vill man jobba med 3D kan det kännas begränsande att gränssnittet är platt, och t ex i en affär eller andra publika miljöer kan det vara ohygieniskt med en yta alla skall ta på. Därför kommer antagligen styrenheter där man kan använda sina händer fritt i luften, som en dirigent, också att användas framöver.

Yta med känsla

De exempel på gränssnitt med “materialkänsla” som jag sett tidigare byggde på att man vibrerar ytan man rör vid för att simulera de vibrationer som vi känner när vi drar fingret över t ex ett tyg, trä, sandpapper, plast eller läder. Det ser ut som en teknik med begränsade möjligheter att bli praktiskt användbar i större skala.

Men sedan läste jag om Senseg, som med demovideon ger en föraning om hur man kommer kunna få känslan av att ta på olika material genom röra vid en glasskiva liknande den vi har på mobiltelefoner och surfplattor. Med hjälp av statisk elektricitet manipulerar de känslan av ytan.

Tänk att kunna känna kvaliteten på ett tyg eller ytfinishen på ett handtag innan man beställer dem över internet? Även abstrakta datamängder skulle kunna åskådliggöras med ett sinne till. Man kunde bokstavligen få grepp om BigData.

Kanske kunde halkvarningen i bilen kompletteras. Förutom dagens lilla snöflinga vid temperaturvisningen på instrumentpanelen, kunde man ha områden på ratten där man med fingrarna känner att det är låg eller ingen friktion när det är halt ute.

Att ta på något som inte finns

Så att lura känseln när man tar på någonting är möjligt. Men när man viftar med händerna i luften över en Leap Motion Controller, Kinect eller liknande teknik som Intel sagt att de skall integrera i framtidens datorer kan man väl ändå inte känna något annat än luft? Jo, t o m det har någon lyckats lista ut en lösning på. Med hjälp av ultraljudssändare som fås att samverka skapar man ett fokuserat ljudtryck som känns. Det är en lösning som visserligen ser klumpig ut idag, men som kan vidareutvecklas till något smidigare, och nu när idén är kläckt kan det säkert dyka upp andra lösningar också.

Vissa typer av interaktioner, som att rotera, flytta och ändra storleken på virtuella föremål på skärmen fungerar väldigt bra med en Leap Motion Controller, men när det gäller att t ex välja ett föremål på skärmen (tänk Tom Cruise i en sorteringsscen i Minority Report), så känns det att man saknar en referens att ”trycka på”. Att vifta motståndslöst i luften kräver mer tanke och motorik, och känns inte lika intuitivt som man skulle vilja. Virtuella knappar i luften att trycka på skulle kunna förbättra känslan.

Så om vi skall tro IBMs forskare, så är framtidens systeminteraktion något man kan ta på. Och det känns spännande…

Blir tekniken som mest intressant när vi använder den för att tala till oss själva?

En mycket intressant presentation av Clive Thompson, där han bland annat frågar sin ”What is the PostIt note phase of any new medium?”.

Mer på http://smarterthanyouthink.net/ Skall bli kul att jämföra hans bok Smarter Than You Think med boken om Watson Smart Machines: IBM’s Watson and the Era of Cognitive Computing

Pingviner

ping 2010

Under alla dessa år trodde jag pingviner var simmande fåglar som inte åts av isbjörnar. Nu vet jag att de faktiskt tillverkas på ”See Ya Later Ranch” i Okanaga Valley i Canada. Man lär så länge man har lever…

Sinnen och kropp

De som har hört mig prata Cognitive Computing under det senaste halvåret, har hört att jag lyfter fram tre delar, självlärande system som Watson, nya chip-arkitekturer som härmar naturen, och att systemen förses med sinnen. Två av tre omnämns i det program ”Hur smart kan datorn bli?” som just nu finns på SVT Play, när de ställer sig frågan om det går att bygga en artficiell intelligens utan att också ge den en kropp att uppleva världen i. Passa på att titta innan det tas bort.

Ett ord i tiden

Nytt ord i ordlistan:
obama verb -de  * att sitta hemma och vänta ut ett trafikkaos. Ex: ”Vi kan inte luncha idag, jag obamar.”, ”Han skulle blivit uppäten av zombier om han inte obamat just den dagen.”