Tecknad virtuell cocooning

Google har öppnat en egen virtuell ”värld” – eller samling rum – som heter lively.com. Naturligtvis måste man ju prova. Det verkar mest förvirrat just nu, och ”shopping”-delen där man kan skaffa nya kläder och tillbehör är kanske inte jättesmutt. Men jag gillar verkligen den tecknade känslan (som påminner lite om mitt favoritspel just nu: Team Fortress 2) och enkelheten i att ta sig runt – man kan t ex peka och dra sin gubbe dit man vill gå. Klienten var liten och enkel att installera. Det är ju mycket populärt att inreda sina små krypin i andra spel och världar – jag har t ex inte sett många som spelar sims som spel, de verkar snarare hålla på att bygga och inreda hela tiden, så där ligger nog Google helt rätt. Själv är jag inte så mycket för att inreda och cocoon:a, så mina rum kommer nog inte att bli så ombonade… Vi får väl se om något blir bra nog att vara värt att vara öppet för allmänheten – i så fall ser ni länk här på bloggen.

Jag har ofta sagt att virtuella världar/dataspel lockar fram en del typiska saker hos människor: först brukar sex&våld komma, i någon ordning och ibland i kombination. Sedan kommer ofta gambling – en dåre och hans pengar går snart skilda vägar. Men sedan kommer ofta mänsklig kreativitet och kultur – innovatörer som försöker uttrycka något med kläder, personligheter, möbler, hus, föremål eller rena konstskapelser. De första rummen jag såg idag innehöll sex (i alla fall i titeln), men jag hoppas och tror att en av livelys styrkor kommer att vara den kreativa sidan. Det ser lovande ut så här långt.

(En liten begreppsförvirring/förklaring: För mig är cocooning mer ett fokus runt det egna – det egna hemmet, den egna virtuella miljön – än det är en brist på social interaktion. Jag säger bara: heminredningsprogram på TV…)

Fredsbevarande åtgärder

Ibland är det uppenbart att man jobbar för det goda här i tillvaron. Nyheten om skyddandet och vidareförädlingen av kakaobönan är goda nyheter för världen, och för de som bor i familjer där choklad räknas som grundläggande och livsuppehållande mänsklig rättighet.

Nano, nano! Och elefanter.

Att fortsätta krympa dimensionerna inom halvledartekniken så man får in fler funktioner i sin mobil, mer låtar i sin iPod och snabbare grafik i sin PC börjar bli jobbigt. Redan idag är det svårt att skapa de mönster som skall användas för att etsa bort material från chippen. Dimensionerna är så små att ljus, till och med i de korta våglängsområden som används idag, beter sig på icke-intuitiva sätt. Om man lägger en liten rektangel på chippets yta och exponerar chippet, så är den ”skuggan” som rektangeln har lämnat efter sig inte en rektangulär skugga. Det krävs superdatorer för att räkna ut vilken form som behövs för att lämna ”skuggor” som är formade som väldefinierade ledningar. Jag brukar jämföra med att skulptera en elefant. En skulptör lär ha sagt att det är enkelt att skulptera en elefant: man börjar med ett stort block marmor och så hugger man bort allt som inte ser ut som en elefant. Det går ju bra så länge hammaren och släggan är mycket mindre än den skulptur man försöker skapa, men redan idag är verktygen mycket stora i förhållande till skulpturen och varje hugg måste föregås av långa beräkningar. Vi är på väg mot en tid när vi måste byta metod och bygga upp strukturerna underifrån, med enstaka atomer och molekyler som byggstenar och självorganiserande strukturer. (Lite som att skulptera elefanten med Lego-bitar). Bland annat därför är det mycket nyheter kring nano-teknik just nu, som t ex partnerskapet mellan IBM och ETH i Zûrich.

Nano-teknik har också andra lovande användningsområden för bland annat solceller och avsaltning av havsvatten.  Men det finns också varnande röster att man skall vara försiktig med att sprida nano-material hur som helst i naturen. Nanokolrör verkar ha egenskaper liknande asbest, och det är inte säkert att kroppens skyddsbarriärer kan skydda väl mot extremt små partiklar. Innan vi skapar en ny freon- eller blyad bensin-situation kan det vara värt att fundera på hur man bör begränsa användningen. Jag ser ingen utmaning i materialet i chippen – det sitter ju där det gör – men i fönsterimpregnering och hudkrämer är ju spridningen betydligt bredare.

Det är ett område det är värt att börja orientera sig om, och jag ser fram emot när den resande nano-utställningen kommer till IBM Forum i Kista mot slutet av september.

Charmad av en huvudlös gris/hund/grund(?)

Jag gillar den “nya” mikrobloggtjänsten Plurk, och liksom Andy Piper har jag svårt att sätta fingret på riktigt varför. Ett av skälen är säkert den huvudlösa hunden (någon sa grisen), och andra underliga figurer på sajten.

I väntan på en bättre värd

Jag har blivit intervjuad för den prisbelönta kundtidningen ”En bättre värd” som Vasakronan ger ut till sina kunder, och som man kan läsa on-line. Journalisten Sofia har utlovat en intressant kontrast mellan mina åsikter och de som andra har uttryckt. Tyvärr har juni-numret inte dykt upp ännu, och jag kan knappt hålla mig. Har ett inlägg i draft-form. Must…control…fist…of…death… (or post of BS more likely )

Moderniserade Machomyter

En man skall ha planterat ett träd, fått en son och kört en Ferrari. Jag brukar hävda att jag kommit hyfsat nära om ändå inte ända fram. Jag har planterat en buske, fått en dotter och kört en Alfa Romeo Spider. (Häckvis med buskar, två döttrar och Alfan är designad av Pininfarina – husdesignern hos Ferrari – om vi skall gå in på detaljer).

Men hur ser en moderniserad machomyt ut? Skall man i sitt liv ha haft en .com-domän, en blogg, en podcast/vblog, web-sajt, eller är det i själva verket quiche/paté-ätande i uppdaterad tappning? Chuck Norris Facts är ju inte precis hans idé, även om det nog kan hävdas något i stil med att ”Chuck Norris påverkade universum så att idén om en Chuck Norris Facts sajt uppstod”.

Efter att i snart två år ha propagerat för Web 2.0-tänkande och verktyg för alla som velat lyssna, var det dags att äta lite mer av medicinen själv och inte bara blogga på företagets intranät, utan faktiskt sticka tårna i den stora bloggoceanen.

Det kanske inte blir så ofta, så vackert och så genomtänkt, men nu finns det åtminstone en chans att det blir. Och det är ju åtminstone en bra början…