Technology Induced Insanity

Alan Cooper released the book ”The Inmates Are Running the Asylum: Why High Tech Products Drive Us Crazy and How to Restore the Sanity” in 2004. In it he notes that when we make things ”smart” by adding a computer, what we get is a computer – with all its quirks and poor user experiences. It was written in the pre-iPhone era, but the bad examples are still with us, and on Friday I was a victim. I have a Samsung Smart TV which is a beautiful and well performing TV. Even the 3D, which I thought would be a gimmick, works really well. But, the ”Smart” part isn’t…

The user interface on my Samsung Smart TV is absolutely awful. On Friday I was trying to pay to watch some movies (I am stupid that way), using the SF Anytime app in the TV.  The first bizarre surprise when I bought the TV is that I cannot attach a keyboard to it. This really becomes an issue when setting up user accounts and finding URLs etc, since that requires input of long text strings. The remote and the remote apps work poorly to solve the problem. The remote app can sort of bring up a keyboard, but the keys have random functions (keying in an ID and then hitting return does not move to the next field, instead it inserts the random character that the on-screen keyboard happens to be on). The process becomes slow, random and very cumbersome.

The help for setting up SF Anytime does not mention that I needed a Samsung ID too. It sort of described the association process, but that was of course inactive since I didn’t have a Samsung ID. And why should I need to?

So, Instead of just logging in to SF Anytime, I need to associate the SF Anytime ID to my newly created Samsung ID. But that process does not work. I can log in to SF Anytime in a browser, so it is that really unnecessary step that doesn’t work. And with Carrier IQ in fresh memory, why does Samsung do it that way?

Other gripes are that the Samsung ID does not autologin. It takes 5 extra clicks on the remote each time I want to log in on the ”Smart TV”, and that Skype does not work without a special camera which isn’t officially supported on the Skype website (but should work), and is relatively expensive. Since experience has made me not trust the TV system, I would have loved to verify the function with a camera+mike combo I already own.

I tweeted about this in a very upset state, and people have asked ”should you really write stuff like that” being an occasional spokes person for IBM and all, and to that, all I have to say is: a) Nothing on my personal blog or tweets are the words of my employer. b) My experiences are not from a professional encounter. This is my private equipment, bought with my own money, used on my personal time. c) Sorry, Samsung, but it’s your own fault. Your poor user experience drove me nuts. Shape up. We are in a post-iPhone launch era, and I have an AppleTV-box to compare with.

Pionjärer och black om foten, bland datorer och i Katrineholm

När man är mitt uppe i någonting är det oftast svårt att känna även stora förändringar. Det är oftast med facit i hand som man uttalar sig tvärsäkert. Två händelser denna vecka har varit delar av ett förlopp där jag känt, mitt i strömmen, att här händer det något. Jag ser en brytpunkt utvecklas, något man kommer peka på som exempel i framtiden. Och nej, jag menar inte utvecklingen i Tunisien och Egypten – det exemplet är för uppenbart. Jag tror alla ser att det är en historisk brytpunkt.

I söndags dog (med)grundaren och nyckelpersonen i Digital Equipment (DEC), Ken Olsen. Han var pionjär i datoriseringen med sin tro på och styrka att utveckla mini-datorerna. Han var dock blind för nästa steg i utvecklingen, och gick från pionjär till black-om-foten. Under en period var DEC hårda konkurrenter till företaget jag jobbade på, men Ken Olsens uttalanden och beteende gjorde att jag kallade honom för en av våra bästa anställda. Jag såg, mitt i skeendet, hur ovilja att förändra sig tog död på hans företag.

I onsdags publicerade Mattias Jansson, kommunchef i Katrineholm frågor från en journalist på KatrineholmsKuriren (kkur) angående Mattias i mitt tycke banbrytande sätt att använda sociala medier för kommunens, och framför allt kommuninnevånarnas bästa. Jag önskar min kommuns tjänstemän och politiker kunde följa i hans spår. Frågornas formulering och de uppföljande frågorna visade hur journalisterna på kkur har en överlägsen attityd, inte har en susning om användning av sociala medier i och för en organisation och dessutom inte förstått att de inte längre har envåldshärskarens makt över det skrivna ordet.

Mitt i strömmen anar jag att detta kommer att användas som exempel på hur journalistik inte skall bedrivas, och på hur öppenhet kan vara en styrka. (För transparens kräver också hårt arbete. Att vara stängd och hemlig är mycket, mycket lättare, åtminstone tills man lärt sig hantera öppenheten).

Katrineholm har stigit fram som en förebild, men dess lokalblaska som en avskräckande exempel. Vem skriver första uppsatsen? Hur länge innan detta blir standardexempel 1a på journalistutbildningar om ”hur man absolut inte skall göra”?

Jag hoppas Ken Olsen, pionjären, som kallade en konkurrerande teknik för ”snake oil” vilar i frid. Men chefredaktör Krister Wistbacka sitter kvar på sin höga häst och kallar sina belackare för bloggvalpar. Han kör med sidvärtes rörelser – för här skall inte ryggas ett steg, men banne mig inte gås framåt heller. Hade jag jobbat på ett med kkur konkurrerande publikationsmedium, skulle jag smålett och kallat honom min bästa medarbetare. Det kanske är just bristen på konkurrens som skapat kkurs arrogans? Får se när/om de faktiskt förstår att ”vi lever i intressanta tider…”

---

IT-sidospår: Den enda maskin som kom levande ur (de ”proprietära”) minidatorernas stålbad är såvitt jag vet IBMs System i, och det har krävt mycket hårt arbete, mycket anpassning till öppna lösningar  och mycket kraftig delning av plattformskomponenter med andra produkter.

Jag använde Joakim Jardenberg’s inlägg bara som ett exempel. Därifrån och via bloggkommentarer och twitter kan man nå ett flertal inlägg med lite olika vinkling – ytterligare ett exempel på styrkan i de sociala medierna: mångfaldig belysning med både för och emot.

Turnebussen/lastbilen drar till Lund!

Den 8:e februari kommer en lastbil laddad med inspiration kring en Smartare Planet till Lunds tekniska högskola, och jag har den stora äran att vara huvudtalare på ämnet ”Let’s Build a Smarter Planet”.

Arrangörsteamet lockade med att det skulle finnas en trailer på plats:
Så det känns lite grann som att vara på turné, och jag undrade om man kunde begära en skål M&Ms med alla bruna utrensade? Men jag hade nog fattat fel, för i trailern finns tydligen ingen Jacuzzi och champagne för den stora divan, utan den lär snarare vara full med intressanta diskussionsteman kring en smartare planet, och kunskaper som kan vara lämpliga att ha på en sådan.

Ser fram emot att träffa studenterna i Lund!

Vill ni följa ”Smarter Planet – Developing Skills for a New Level of Smart”-turnéns öden och äventyr kan ni göra det
på Facebook: facebook.com/ibmskillstour
på twitter: twitter.com/ibmskillstour

PS. Detta inlägg borde varit publicerat på ensmartareplanet.se, men den partner som host:ar den sajten åt IBM i Sverige har uppenbarligen en, hm, teknisk utmaning för tillfället…

Lärdomar och tankar för veckan 24-28 januari 2011

Global talangpool, check. Men var är brudarna?

Veckans första föreläsning var för en grupp studenter på Masters-nivå på KTH, som lär sig om global leverans av IT-tjänster (Global Delivery), i en kurs där IBM bidrar med material och föreläsare.  Lärorikt för mig, för man lär sig aldrig så mycket som när man skall undervisa andra.

Liksom förra gången jag talade på en högre IT-utbildning på ett svenskt universitet, så var även studenterna extremt globala. Vi pratar mycket om kulturförståelse i kursen, och jag blir direkt påmind om hur viktigt det är i ett samtal efter föreläsningen då den jag talar med visar att han förstår genom att ivrigt skaka på huvudet.  Att se ut över klassrummet var som att titta ut över ett tvärsnitt av ett globalt integrerat företag som IBM, med alla möjliga bakgrunder  och kulturer, men med ett tråkigt undantag: av kanske 25 studenter var det en enda tjej. Åtminstone på IBM i USA stöter jag ofta på mycket duktiga tjejer, på väg upp i en teknisk karriär, så där har vi en del kvar att göra i Sverige.

Jag behöver bli mer social på social konferens

Ingen önskade mig ”Live Long and Prosper” på konferensen om sociala medier internt i organisationen, men som vanligt blev det mycket intressanta diskussioner under fikapaus och vid drinken efter första dagens konferensande. Några lärdomar från konferensen: Yammer är ett verktyg jag bör sätta mig in i, och framför allt förhållandet säkerhet/integritet vid betaltjänst och gratistjänst. @kommunchef hade många intressanta insikter i hur livet på tungan på sociala medie-vågen kan se ut i den offentliga sektorn. Hans tre regler för att tala på konferens inkluderade ersättning för kostnader (så att inte ”hans” kommunmedborgare betalade) och ett krav att få utsända vad han sa. Fullständig transparens (och vidhängande krav på ärlighet) och kunskapsspridning i ett.

För några år sedan var ett mycket socialt intranät som IBMs i princip okänt i Norden, och nu verkar åtminstone Tieto ha ett som verkar riktigt sofistikerat och välanvänt av cheferna. Skall man vara liite elak, så är det väl att en genomflygning med den läckra organisationsnavigatorn visade idel vita män i (nästan) alla rutor. Jag håller helt med Alexander Bard i hans suveräna dragning, att mångfald ger styrka.

Jag inser också att jag måste förbättra min coktail-fjärilsförmåga – man skall inte stå och prata med samma personer för länge, även om det är (och det var det) mycket trevliga och bra diskussioner, utan man måste flyga lite från blomma till blomma för att rätt utnyttja ett av de få tillfällen man har att mötas IRL. Jag missade att prata med bland annat @AsaBackman tack vare mina bristande sociala talanger…

En extremt uppfriska fläkt var Fredrik från Skånemejerier, som levde efter devisen att det måste hända något, och det snabbt. Ett utmärkt exempel var att när han fick frågan vilken färgskala som skulle användas i systemet, så tog han en förpackning creme fraiche från hyllan och sa följ den här burkens utseende. Det visar tre saker: fatta beslut, snabbt, fokusera inte för mycket på sådant som egentligen inte är viktigt och som enkelt kan ändras utan större förluster, och en intiutiv känsla att någon har faktiskt redan ägnat problemet en tanke, och därför ser den här burken ut så här, och då kan det inte vara helt fel.

Uppdaterat: Glömde lägga med länk till Gustav Jonssons eminenta anteckningar från konferensen.

Oh, this centennial celebration started well

The marketing teams have busily been preparing some nice icons to use during the countdown to IBMs big centennial birthday. They chose to start with this, and my old, Electrical Engineering heart melted…

 

Simply beautiful…

Trendig, moi?

Den 10:e februari är jag trots mina döttrars enträgna förnekande, ganska trendig… Jag kommer att vara en av talarna på eventet CIO Megatrend 2011 som anordnas av CIO Sweden. Det skall bli roligt att höra vad finalisterna i ”CIO Awards” har att säga. Förra årets event var mycket intressant, och jag har flera gånger citerat CIOn som enligt egen utsaga var ”allergisk mot kisel”, och det arbete kring klassificering av information de gjort för att ge organisationen stor frihet i var de placerar sin datakraft – hemma eller hos någon annan.

Så om du är CIO, IT-chef, IT-ansvarig, IT-strateg, IT-direktör eller liknande, passa på att boka in dig.

Kommer någon önska ”Live long and prosper” på Sociala Medier internt i organisationen?

Ser fram emot en av årets första talartillfällen på Ability Partners konferens Sociala Medier internt i organisationen, den 26:e januari, som jag dessutom får nöjet att göra tillsammans med Helena Lindh, en äkta geek girl. Det brukar vara mycket intressant att höra exempel på hur sociala medier används i svenska företag, och vilka utmaningar som pionjärerna har stött på. Och det är riktigt roligt att kunna berätta om vilken innovations-smörjare som sociala verktyg är i det som annars kunde vara stela leder i det numera hundraåriga IBM… Förra gången hade jag dessutom det stora nöjet att stöta på en äkta Trekkie under eftersnacket. Tyvärr delade hon Helenas åsikt att kapten Picard är en bättre kapten än kapten Kirk. The horror, the horror….

Google’s hidden agenda regarding Facebook?

Or just a fun bug? I translated my previous blog entry into English using Google Translate and saw that it translated Facebook to up. And that seems to be what it does occasionally. Awful, useless or down or something similar would have been an indication of intent, reminding us of another search engine developer that liked to define the answers for people on things it  didn’t like such as open source, but up?

Oj vad här var dammigt…

Insåg efter att ha läst idolen – och den veritabla energizer-kaninen – Sacha Chua’s inlägg om konferensbloggande att det finns en anledning att sparka liv i denna blogg igen. Twitter är kul men kortfattat,  Facebook en bubbla och LinkedIn för tråkigt. Jag har dykt upp på andras bloggar som IBM Sveriges  Smarter Planet blogg och Sveriges Radio, men här skriver jag för mig själv. Fast den Disclaimern hade försvunnit, liksom mycket annat när wordpress uppdaterade. Nåja…

Så jag skall städa här. Återkommer.

Dåliga tjänstesystem – Telias digital-TV och bredband

Bostadsrättsföreningen där ett äldre par i vår bekantskapskrets bor skulle byta ut sitt TV-system efter att ha haft ett föreningsgemensamt satellitsystem i många år.

De tog en lösning från Telia som skulle ge dem både bredband med hög kapacitet (”upp till 100Mbit”), och digital-TV i boxar kopplade till bredbandet.

Föreningen är ”mogen”, så de flesta visste nog inte vilka frågor man borde ställa, och Telia är ju ett känt varumärke (och ”Televerket kan man ju lita på…”).

Jag har fascinerat stått vid sidan av och sett på, och tipsat mannen i huset om hur hans tekniska lösning borde se ut. Jag har sedan gammalt utrustning för att testa Ethernet-kablage, så han kunde långt i förväg bygga upp ett robust kablage, med fasta kontakter på väggarna och snygg dragning av sladdar, för som de flesta ville paret kunna se TV i mer än ett rum, kunna sätta en trådlös router i mitten av huset (och inte nere i källaren där telefonsladdarna/fibern kommer in i huset) o s v.

De andra i föreningen har förlitat sig på lösningar och installatörer ditdragna av Telia. De har fått kabelhärvor som hänger fritt, något som ser ut ungefär som om en elektriker inte skulle sätta upp kontakter på väggen utan lägga in lösa sladdar i väggarna som här och där kom ut på golvet och där ha en kontakt som på en förlängningssladd… De har blivit rekommenderade apparatskåp, och till sin förvåning upptäckt att de fått betala 5000 kronor för ett enkelt plåtskåp helt utan hyllor…

Men detta är bara början på eländet. Det naturliga i en modern uppsättning av TV tycker jag är att man har möjlighet att spela in TV. De flesta har video-apparater de är vana att använda, och ett bra alternativ vore boxar med inbyggd hårddisk och möjlighet att spela in och spola. Här visade dock Telia sitt sanna jag…

När folk i föreningen önskade boxar med inspelningsmöjlighet så fick de till svar: Nej, det går inte. Det är ju förbjudet med fildelning(!). Och eftersom systemet är försett med centralstyrda lösenord så kan de enskilda användarna inte uppgradera till en inspelningsbar box på egen hand.

Min bekant beställde två boxar: en för TVn och en för videon. Det var inga problem. Att få två boxar alltså. Den första lilla utmaningen var att bägge boxarna gick på samma IR-kanal på fjärrkontrollen (och det gick inte att justera), så han blev rekommenderad en high-techlösning: en gammal videokassett som han ställer framför den box han för tillfället inte vill styra…

När han sen begärde hjälp med hur han skulle koppla in dem för att kunna spela in på en kanal och titta på en annan fick han svaret att det går inte. Absolut inte. Vilket naturligtvis var skitsnack eftersom boxarna kan visa varsin kanal samtidigt. Men hur de skulle kopplas för att det skulle komma in signal i videon under inspelning, och ut signal ur videon vid uppspelning var alldeles för svårt för experten Telia att berätta för en 70-åring så det var lättare att bara hävda att det inte går. (Jag fixade det på 10 minuter, inte så lite på örat efter en härlig middag, så sååå svårt kan det inte vara…)

Det finns ingen kommunikationsmöjlighet mellan TV/Video och boxen, så även om videon hade haft ett sätt att berätta för boxen vilken kanal den borde ställa in, så har boxen (återigen enligt Telia) ingen möjlighet att ta emot denna information. Så nu kan våra bekanta spela in EN kanal i taget genom att ställa in den på boxen (gäller att komma ihåg att flytta den där kassetten först), och sedan programmera videon att spela in från ”video-ingång två”.

Naturligtvis ger bredbandet inga 100Mbit per sekund (som ”utlovat”),  trots att det med åldersprofilen i föreningen inte direkt är några stora fildelare som lastar ner det, men det är i alla fall hyfsat snabbt. (De har peakat närmare 60 Mbit, om jag minns rätt, och det är ju ”bara” 40% för lite).

Reflektion
Man hör ju ibland om brottslingar som specialiserar sig på äldre och sårbara. Tyvärr smakar hela denna affär likadant. Telia har gett föreningen dåliga råd, usel installation, direkt felaktig kundsupport, dålig teknisk lösning utan inspelningsmöjlighet och med total inlåsning, och ett service-system som kräver en lång lista med steg för en så enkel sak som att spela in ett program på en video. Jag blir kallsvettig när jag tänker på hur jobbigt detta måste vara för dem som inte kan ringa sin ”Civilingenjör i Elektroteknik, med kablagetestare och gadgetglädje” till bekantför att reda ut skitsnacket och den tekniska lösningen.

Om man levererar totallösningar för service till konsumenter får man inte vara så här amatörmässig på alla nivåer…

Lurade

Bostadsrättsföreningen där mina svärföräldrar bor skulle byta ut sitt TV-system efter att ha haft ett satellitsystem i

många år.

De tog en lösning från Telia som skulle ge dem både bredband med hög kapacitet (”upp till 100Mbit”), och digital-TV i

boxar kopplade till bredbandet.

Föreningen är ”mogen”, så de flesta visste nog inte vilka frågor man borde ställa, och Telia är ju ett känt varumärke

(och ”Televerket kan man ju lita på…”).

Jag har fascinerat stått vid sidan av och sett på, och tipsat svärfar om hur hans tekniska lösning borde se ut. Jag har

sedan gammalt utrustning för att testa Ethernet-kablage, så han kunde långt i förväg bygga upp ett robust kablage,

med fasta kontakter på väggarna och snygg dragning av sladdar, för som de flesta vill svärföräldrarna kunna se TV i

mer än ett rum, kunna sätta en trådlös router i mitten av huset (och inte nere i källaren) o s v.

De andra i föreningen har förlitat sig på lösningar och installatörer ditdragna av Telia. De har fått kabelhärvor som

hänger fritt,. Det är ungefär som att en elektriker inte skulle sätta upp kontakter på väggen utan lägga in lösa sladdar i

väggarna som här och där kom ut på golvet och där ha en kontakt som på en förlängningssladd…

Men detta är bara början på eländet. Det naturliga i en modern uppsättning av TV tycker jag är att man har möjlighet att

spela in TV. De flesta har Video-apparater de är vana att använda, och ett bra alternativ vore boxar med inbyggd

hårddisk och möjlighet att spela in och spola. Här visade dock Telia sitt sanna jag…

När folk i föreningen önskade boxar med inspelningsmöjlighet så fick de till svar: Nej, det går inte. Det är ju förbjudet

med fildelning(!). Och eftersom systemet är försett med centralstyrda lösenord så kan de enskilda användarna inte

uppgradera till en inspelningsbar box på egen hand.

Svärfar beställde två boxar: en för TVn och en för Videon. Det var inga problem. Att få två boxar alltså. Den första lilla

utmaningen var att bägge boxarna gick på samma IR-kanal på fjärrkontrollen (och det gick inte att justera), så han blev

rekommenderad en high-techlösning: en gammal videokassett som han ställer framför den box han för tillfället inte vill

styra…

När han sen begärde hjälp med hur han skulle koppla in dem för att kunna spela in på en kanal och titta på en annan

fick han svaret att det går inte. Absolut inte. Vilket naturligtvis var skitsnack eftersom boxarna kan visa varsin kanal

samtidigt. Men hur de skulle kopplas för att det skulle komma in signal i videon under inspelning, och ut signal ur

videon vid uppspelning var alldeles för svårt för experten Telia att berätta för en 70-åring så det var lättare att bara

hävda att det inte går. (Jag fixade på 10 minuter, inte så lite på örat efter en av svärföräldrarnas härliga middagar, så

sååå svårt kan det inte vara…)

Det finns ingen kommunikationsmöjlighet mellan TV/Video och boxen, så även om videon hade haft ett sätt att berätta

för boxen vilken kanal den borde ställa in, så har boxen (återigen enligt Telia) ingen möjlighet att ta emot denna

information. Så nu kan svärföräldrarna spela in EN kanal i taget genom att ställa in den på boxen (gäller att komma

ihåg att flytta den där kassetten först), och sedan programmera videon att spela in från ”video-ingång två”.

Naturligtvis ger bredbandet inga 100Mbit per sekund (som ”utlovat”),  trots att det med åldersprofilen i föreningen inte

direkt är några stora fildelare som lastar ner det, men det är i alla fall hyfsat snabbt.

Reflektion
Man hör ju ibland om brottslingar som specialiserar sig på äldre och sårbara. Tyvärr smakar hela denna affär likadant.

Telia har gett föreningen dåliga råd, usel installation, direkt felaktig kundsupport, dålig teknisk lösning utan

inspelningsmöjlighet och med total inlåsning, och ett service-system som kräver en lång lista med steg för en så enkel

sak som att spela in ett program på en video. Jag blir kallsvettig när jag tänker på hur jobbigt detta måste vara för dem

som inte kan ringa sin ”Civilingenjör i Elektroteknik, med kablagetestare och gadgetglädje” till svärson för att reda ut

skitsnacket och den tekniska lösningen.

Om man levererar totallösningar för service till konsumenter får man inte vara så här amatörmässig på alla nivåer…